Swedish - Om nätverket

På denna sida kan du läsa en kort sammanfattning om nätverket arbete på Svenska.

  • Om nätverket
  • Vad kan vi göra för våra raser?
  • Samsynsregler
  • Medlemskap
  • Organisation

Detta nätverk är ett komplement till varje lands avelsföreningar. Vi såg ett behov av att täcka det vakuum som inte tas om hand idag, det vill säga det internationella samarbetet, bron mellan länderna. Samt behovet av ett samlat bibliotek av kunskap från hela världen.

 

Medlemskap

För att bli medlem i nätverket krävs att man fyller i ansökningsformuläret komplett. I och med att den sökande går med i nätverket godkänner denne även att nätverket hanterar och publicerar dessa uppgifter i syfte att andra skall kunna komma i kontakt med medlemmen. Den information och text den sökande lämnar i formuläret skall ingå i presentationen av medlemmen under sidan där våra medlemmar presenteras i en medlemslista. Detta i syfte att göra reklam för våra medlemmar samt underlätta för våra medlemmar att komma i kontakt med varandra för att kunna starta samarbete över gränserna. 


Nätverkets syfte och mål med verksamheten

Nätverkets huvudsakliga syfte är att bidra till att förvalta, bevara och skydda det historiska kulturarvet kring våra arktiska raser. Samt att vara ett samlande organ och skapa kontaktnät mellan intressenter världen över och medverka till ett bättre internationellt samarbete.

Vi vill bevara den äldre mer ursprungliga och funktionella typen av våra raser med en tillräckligt bred genetisk variation för att de skall fortsätta vara livskraftiga in i framtiden.

Nätverket bygger på ideell verksamhet och har till syfte att gynna våra rasers fortlevnad i en värld där den genetiska variationen och tillgängligheten till obesläktat avelsmaterial blir mindre och mindre i våra respektive länder vad gäller den arbetande delen av respektive raspopulation (samojed och alaskan malamute). Vad gälle Grönlandshund och Jakutian laika handlar det mer om att bevara den lilla genetiska population som finns idag och motverka att de går mot en framtida showavel. Samt för att sprida information om den arbetande polarhunden och skapa samsyn i vad som är viktigt i en avelsstrategi för att bevara våra rasers ursprung och fortlevnad som arbetande hund på internationell bredd.

De flesta raser med en arbetande bakgrund finns i dag som delade raser, ofta en så kallad show-variant och en mer ursprunglig variant som fortfarande kan arbeta. Vi ser med oro på hur antalet uppfödare och hanhundsägare som aktivt arbetar för att ta fram funktionella hundar med oförändrat utseende och bibehållna egenskaper kraftigt minskat och idag utgör en minoritet i många länder, därför tror vi att detta nätverk är viktigt för att samordna arbetet mellan länderna för att kunna hjälpa och stötta varandra.

Medlemmar i nätverket jobbar för hela rasens framtid och inte bara utifrån egen vinning och intresse. Nätverkets medlemmar föder inte upp hundar för i första hand ekonomisk vinning utan strävar efter att göra det som är bäst för rasens fortlevnad och bevarande in i framtiden.

Medlemmar i nätverket arbetar i första hand för att bevara rasernas historiska arv och de egenskaper som krävs för att de skall kunna arbeta med sitt traditionella arbete på ett tillfredsställande sätt.

Vad gäller övrig allmän hundsport betraktar nätverket dessa som en del av det goda hundägandet men ser det inte som del i rasförvaltningen då de inte tillhör rasernas traditionella arbete.

Nätverket omhändertar våra polara och subbpolara raser och varianter. Finns din ras inte med i nätverket idag och du känner att du vill bli rasens ambassadör och samordna informationen kring din ras hör av dig till nätverket så hittar vi en bra form för samarbete. 


Samsynsregler

Detta är inget nätverk för folk med perfekta hundar. Ingen av oss äger den felfria hunden varken i typ eller detalj. Samsysnsreglerna utgör bara en gemensam vision och strävan om vad vi vill ha som mål med vårat rasarbete. Det har inget att göra med vilka hundar vi äger idag. Det som för oss samman är att vi strävar mot ett gemensamt mål.

All medlemmar i nätverkat har godkänt och ställt sig bakom dessa samsynsregler och är överens om vilken huvudinriktning arbetet med våra raser bör ha.

Skulle det vara så att du har frågor eller inte förstår innebörden i dem så kontakta oss gärna så resonerar vi kring dem. Dessa samsynsregler kan komma att förändras eller utvecklas om våra medlemmar upplever behov av det. 

  1. Vi ser våra raser som arktiska kulturarv som vi har en skyldighet att bevara.
  2. Vi vill ha friska, sunda och funktionella hundar. "fit for function". Och vi värnar om de polara egenskaperna.
  3. Vi står för att bevara den ursprungliga anatomiska typen och konstruktionen och på så sätt följa rasstandarden, vi försöker sträva efter att bevara rastypen inom ramen för en naturlig variation. Ett utseende som gör våra hundar lämpliga att överleva och utföra sitt traditionella arbete, fysisk prestation över lång tid, som bland annat slädhundar i arktiskt klimat. Vi tar avstånd från motstridiga avelsmål.
  4. Våran historiska kartläggning och bildarkiv hjälper oss att försåt grunden till vad för typ av hund vi skall försöka bevara.
  5. Vi värnar om god mentalitet: stabila, harmoniska och socialt trevliga hundar som fungerar i ett moderna samhälle, har en god flockmentalitet som gör dem lämpliga att hållas i grupp samt goda mentala egenskaper för arbete/funktion, vilket möjliggör god arbetsmoral. Vi ser bruksegenskaperna som en viktig avelsfråga. Egenskaper som energi, driv, grit, mm.
  6. Vi tar avstånd från exteriöra överdrifter och typglidning.
  7. Vi värnar om och bidrar till att den arbetande delen av våra raspopulationer skall överleva genetiskt.
  8. Vi samarbetar och hjälper varandra att sprida genetiskt avelsmaterial mellan uppfödare och länder. Vi hjälper varandra så väl med det praktiska arbetet som med att hålla nere kostnaderna vid import/export mellan länder, vi beaktar nätverkets ekonomiska rekommendationer. Detta för att underlätta för rasens arbetande del av populationen att överleva genetiska internationellt.
  9. Vi försöker var och en ta fram en enklare hemsida som överblick över våra hundar och vår verksamhet i linje med nätverkets önskemål.
  10. Vi tar ansvar för att inte bidra till matadoravel.
  11. Vi ser våra hundar som familjemedlemmar och trevligt sällskap mellan arbetspassen.
  12. Vi accepterar och respekterar varandra trotts skilda åsikter i olika frågor. Vi kan diskutera olika åsikter utan att göra en sakfråga till en personfråga.
  13. Vi bedriver en god djurhållning och förhåller oss till gällande djurskyddslagstiftning och respektive lands kennelklubbs regelverk.
  14. Vi gör reklam för nätverket på vår hemsida, i sociala medier mm.


Vad kan vi göra för att hjälpa rasen?

Alla dessa förslag kanske inte passar alla våra arktiska raser men det gäller de flesta som redan är uppdelade i subpopulationer (Samojed, Alaskan malamute, Siberian husky). 

Raser som exempelvis Grönlandshund och Jakutian laika (som ännu inte delats upp i subpopulationer men idag lider av en genetiskt liten population internationellt) kan tillämpa stora delar av dessa förslag, på deras respektive rassidor klargörs mer kring det genetiska problemet dessa två raser står inför.

Nedan några exempel på vad vi kan arbeta med för att hjälpa vår ras:

  1. Vi måste alla bidra och samarbete både mellan uppfödare inom landet och över landsgränserna.
  2. Acceptera och inse att vi har ett stort problem vad gäller den arbetande delen av våra raspopulationer och inse att de kan gå förlorade som arbetande hundar om vi inte hjälps åt att motverka det. Samt acceptera och respektera att vi måste prata om problemet och hålla liv i debatten både vad det gäller våra hundars anatomiska utseende/byggnad, de mentala egenskaperna och den genetiska variationen.
  3. Vi måste våga prata om att man kan exempelvis inte köpa vilken hund som helst av en viss ras och förvänta sig samma typ av hund och egenskaper inom hela populationen. Vi behöver jobba för en acceptans att våga prata om att olika uppfödare har olika innehåll i sina hundar, olika egenskaper (mentala och fysiska), och folk måste acceptera och respektera att olika linjer faktiskt har olika förmågor beroende på vad uppfödaren har prioriterat i sin avel. Vissa linjer kanske helt har tappat egenskaper viktiga för prestation och arbetsmoral och behöver tillföra det utifrån.
  4. Vi måste våga prata om våra hundar på ett sakligt sätt och kunna belysa både fördelar och brister. Vi måste lära oss att inte väga in känslorna för hundindividen när vi bedömer dess duglighet och avelsvärde. Våran egen hund kommer alltid vara världens bästa i vårat eget hjärta oavsett, men vi har alla hundar med fel och brister och det måste vi kunna prata om ifall vi skall kunna bevara rasen in i framtiden. Känslor får inte ta över vår intelligens och saklighet.
  5. Vi måste våga prata om att utställningsverksamheten i många länder bidragit till en degenerering av våra arbetande raser. Vi måste våga lyfta problemet mot våra kennelklubbar och domarkåren för att försöka skapa en förändring.
  6. Skapa förståelse för att den arbetande delen av våra raspopulationer världen runt är oerhört liten genetiskt och vi har inte råd att låta fler blodslinjer eller varianter av kombinationer dö ut.
  7. Dela kunskap mellan oss inom de ämnen som påverkar våra rasers fortlevnad, exempelvis bidra med intressanta artiklar till denna hemsida.
  8. Om vi själva inte kan erbjuda valp för tillfället hänvisa lämpliga intressenter till andra uppfödarkollegor med samma inriktning, en arbetande hund. Detta för att vi inte tappar potentiellt bra människor som skulle kunna bli en tillgång i rasförvaltningen i framtiden.
  9. Värna om de anatomiska och mentala egenskaperna för arbete och funktion redan vid vår avelsselektering. Vill vi ha hundar som jobbar måste vi också befästa det i vår avel.
  10. Använda fler hundindivider i avel.
  11. Att som uppfödare ta ansvar för och bidra till att även hundar sålda som familjehundar görs tillgängliga i avel för att hjälpa rasen genetiskt.
  12. Tillse att egna och sålda hundar inte kastrers annat än av medicinska skäl. Detta då de kan utgöra en viktig genetisk resurs i eget eller annat land.
  13. Göra parningskombinationer som inte bidrar mer än nödvändigt till inavelsökningen i rasen. Men då den arbetande delan av raspopulationen idag är mycket liten är det svårt till omöjligt att inte duplicera vissa hundar i våra stamtavlor om vi vill behålla en anatomiskt funktionell hund och egenskaper nödvändiga för arbetsmoralen, något vi behöver acceptera samtidigt som vi försöker blanda ut med något nytt.
  14. I de fall vi duplicerar hundar i stamtavlorna bakåt i leden vara väl medvetna och pålästa om vad det är vi dubblar och ha klart för oss vad det innebär och kan resultera i.
  15. Sätta ett max antal kullar per individ i respektive land och kontinent. Men samtidigt göra en hund tillgänglig för avel i länder där dess genetik kan göra nytta trotts att de haft tillräckligt många kullar redan i sitt hemland.
  16. Kontrollera barnsbarnsstatistiken för att se hur de olika hundindividerna påverkat rasutvecklingen.
  17. Välja hanhundar till våra tikar utifrån vad som genetiskt gynnar rasutvecklingen istället föra att exempelvis välja den hund som bor närmas.
  18. Åka över landsgränserna för att para våra tikar.
  19. Bättre att använda ett syskon än samma hanhund igen, detta då även syskon kan skilja sig genetiskt mycket mellan varandra.
  20. Underlätta för våra uppfödarkollegor vid import och export mellan länder och landsgränser. Exempelvis genom att inte göra det dyrare än nödvändigt då hundmänniskor som arbetar för rasbevarandet sällan är särskilt rika, likväl som att hjälpas åt med det praktiska.
  21. Själv bidra till att åka långt för att para våra tikar eller importera obesläktat material från andra kontineneter och länder. Vi måste alla hjälpas åt och bidra till att hämta hem nytt blod, vi kan inte bara förlita oss på att någon annan gör det åt oss och sedan använda vad som finns nära.
  22. Öka generationsintervallet, kaske titta på pappan till en intressant hanhund.
  23. Premiera hundar av äldre mer klassisk typ som gynnar rasbevarandet och hundens funktion i arbete.
  24. Göra kloka avvägningar mellan att få in nytt blod och kanske tvingas stå tillbaka på nån del i funktionen. Kan vi tex hitta anatomiskt sunda hundar som är otestade i arbete och använda dem som ett "wild card" föra att öka genetiken inom den arbetande delen av rasen. Hur långt utanför den arbetande populationen kan kan vi gå utan att tappa för mycket egenskaper (fysiska och mentala)?
  25. Utvärdera våra hundar i praktisktbruk, i fysiskt arbete, regelbundet.
  26. Bidra till att våra rasklubbar och kennelklubbar upprättar arbetsprov (drag-/slädprov) med tillräckligt höga krav på genomsnittsfart för att det skall ge oss en utvärderinga av våra hundars förmågor och prestation. Ett prov som skiljer hundarnas prestation åt, bara de hundar som är bättre än genomsnittet klarar godkänd gräns, detta för att mäta våra hundars egenskaper.
  27. Samarbeta och diskutera kring hur vi kan tillvarata de olika blodslinjer som idag finns kvar. Vi behöver hjälpas åt att hitta matchningar och rekommendera varandra kombinationer som kan hjälpa raspopulationen på sikt. Vi måste kartlägga vilka blodslinjer som finns kvar, vilka blodslinjer som går vidare i avel samtidigt som vi måste se till att de linjer vars uppfödare lägger ner sitt avelsarbete av någon anledning lever vidare i populationen. Detta kan vi bara åstadkomma genom att vi gemensamt diskuterar oss fram till vilka kombinationer var och en bör göra. Vi bör betänka att de kombinationer vi gör skall vara till glädje för andar uppfödare i nästa led. Använder vi få hanhundar på de tiklinjer som finns kvar så kommer vi få svårt att kombinera dem i framtiden, och så vidare. Denna kartläggning behöver göras inom den subpopulation som fortfarande arbetar.
  28. Vi behöver hjälpas åt att inspirera fler att jobba med ett bevarandearbete av våra raser. Vi behöver bli fler som ägnar oss åt avel och uppfödning inom den arbetande subpopulationen. Det blir annars svårt att skapa en tillräckligt stor genetisk variation och hålla liv i fler blodslinjer. Vi behöver uppmuntra fler att intressera sig för avel men med rätt grund och förutsättning. Vi behöver alla försöka ta hand om nya uppfödare och erbjuda vår hjälp och handledning.
  29. Följa/studera de projekt som kennelklubbarna i vissa länder börjat arbeta med, att öppna stamböckerna för att på ett klokt sätt korsa in nytt blod och egenskaper som rasen tappat. Vissa raser har redan påbörjat inkorsningsprojekt och kanske blir det en nödvändig lösning för att våra polara raser skall överleva genetiskt i framtiden? Vi bör i vart fall följa projekten och börja fundera och läsa på lite kring det och fundera över vad vi tycker om det och hur vi eventuellt skulle kunna använda oss av det samtidigt som vi behåller hundtypen.
  30. Vi kan även fundera över om en övergång till ren funktionsavel inom en viss ram för ett utseende är att föredra framför dagens utseendefixerade avelsselektering?
  31. Är det möjligt att hämta hem nytt blod från våra rasers arktiska ursprungsområden?